Skriver av mig om One Direction
WMYB var den första låten jag hörde, och jag fastnade för den direkt.
Man kan säga att det var kärlek vid första ögonkastet, för det var det verkligen.
Sedan såg jag dem i tidningar om och om igen, sparade planscherna, fast satte inte upp dem.
Efter ett tag glömde jag bort dem lite.. ungefär i december.
Sedan började det igen och det var då Maja, jag och Märtha var hemma hos Märtha och de spelade WMYB.
Jag insåg då vad jag hade gått miste om i typ 1,5 månad. När jag kom hem den kvällen lyssnade jag på Moments, började gråta.
Sedan dess har jag varit helt crazy i 1D. Med Maja.
Vi hatar haters, bråkar med falska directioners, gråter och stödjer dem oavsett vad, det är det äkta directioners är till för.
När man sedan blev mer och mer insatt i directionerskapet så fick man hundratals nya vänner, familjemedlemmar.
Vi är som syskon hela bunten, pratar hela nätterna, skrattar tillsammans, gråter tillsammans, delar allt.
Haters gonna hate, directioners gonna love #1dfamily 4-ever and always!
Claris<3
Vackert skrivet <3
#1Dfamely4-ever
